Vilodagar, NEJ TACK!

Igår gick det upp för mig varför jag inte gillar vilodagar. Anledningarna är många men framförallt kände jag mig seg hela dagen. Det var liksom som att jag aldrig riktigt vaknade till när jag inte började dagen med att syresätta både kropp och själ. Dessutom blev jag rejält stel i kroppen vilket nästan artade sig i form av smärta och helt enkelt en dålig känsla. Med den känslan i närminne bestämde jag mig för att inleda den här dagen med en 60 min lång morgonpromenad innan jobbet för att mjuka upp kroppen, syresätta den och få lite tid för ett nästan meditativt sinnelag. Nu är både kroppen och hjärnan syresatt och jag kan fortsätta min återhämtning inför lördagens tävling. Blev även en spontananmälan till Karhu Run på måndag kväll så nu blir det extra viktigt att jag sköter om kroppen för att den ska hinna återhämta sig något mellan de två tävlingarna. Kan inte beskriva med ord hur skönt det ska bli att få springa lite imorgon även om det blir både lugnt och kort. Det halvtimme långa passet som avslutas med fem stycken stegringslopp handlar bara om att väcka kroppen och hitta en känsla som känns bra. Men all rörelse är bättre än ingen. Nu blir det att fortsätta med att trycka i kroppen enkla kolhydrater och att kissa ut överblivet vatten. Det är intressant hur mycket vätska man kan kissa ut under ett dygn.